Höst

Det känns som att höstdepressionen kom som en käftsmäll. Bang! Så var den här. Jag har en obehaglig känsla i magen som vägrar försvinna. Som att jag inte duger, att jag inte räcker till, som att jag gjort något fel. Allt är bara negativt. Det känns som att jag skulle behöva krypa ner under täcket, sätta på en riktig gråt-film och bara gråta. Gråta tills jag inte får luft. Få ut allt ur systemet. Just nu sitter det som en klump i halsen, den åker varker ner eller upp. Den bara sitter där. Nä just nu gillar jag dig INTE, hösten !